Verkligheten börjar komma ikapp mig nu. känner att det kanske går lite för fort.
Ena stunden känner jag att jag KAN klara det här, jag kan få ihop familjen och få det bra igen med jobb, boende och allt annat!
Och i andra sekunden så känns det som om allt bara rasar. För mycket att fixa och att jag lika gärna kan sätta mig i Malung igen och leva som vi gjort med allt strul om jobb, vänner osv..
Men jag vill inte missa ännu en chans till ett bra jobb som jag vill ha!
Har låtit allt för många chanser gå förbi mig..
Har knappt sovit alls inatt, eller ja, jag har väl inte sovit så mycket alls senaste nätterna, det känns bara som att jag måste hålla mig vaken och planera.. Gå igenom alla möjligheter och skriva upp vad som behövs fixas.
Annars då?
Jo vi var ut till Mika igår och satt i solen hela dagen.
Barnen lekte med deras barn och vi hade det riktigt mysigt.
Nova lyckades bara sova i 10 minuter igår på dagen, så hon vart ju som spagetti i benen när hon vart för trött..
Hon har fått en bula i pannan, skrapsår på näsan och knäna och ett stort skrapsår på halsen. Hon cyklade på en trehjuling och lyckades åka ner med ena hjulet i ett hål på altanen där en buske stod, så hon skrapade upp halsen..
Men det gick inte att försöka få henne att lugna ner sig heller. hon skulle inte sova! 
Hampuz lekte och hoppade på studsmattan med Benjamin och Nova lekte med Nelli.
Nej nu måste jag klä mig lite, fryser som en gris..